Dag 98

Idag gjorde jag en miss:
jag tog med lilla till jobbet.

Tur att inte grann-mommo läser denna
blogg för då skulle hon bli väldigt
uppjagad.

Vi åkte efter ett elpiano.
Sedan till kapellet för att öva.
Lilla lekte och ritade etc.

Lunchade med mannen och andra på hvc.

Lilla grät stora tårar då han inte
fick vara med pappa på jobbet...

Tillbaka till kapellet.
Det var nu det började.
Lilla fick fullständigt fnatt-spatt-glapp.
Han blev som förvandlad.
Anna-Lisa sjöng - han höll för öronen och
tyckte det var för högt ljud vilket han också sade.
Han behövde kissa.
Han trampade på pedalerna på orgeln hann bytte
registrering osv.
Mannen ringde och kunde ta med lilla till Kimo...
Men sen kom han aldrig.
Som vi väntade.
Lilla behövde kakka.
Vi försökte förgäves komma till slutet på en aria
ur Bachs Matteuspassion=svårt.
Lilla var plötsligt klar på toan, han började lite
lågmält;-färdig? Men ökade i rask takt.
Jag slutade inte att spela och Anna-Lisa slutade inte
att sjunga och lilla slutade INTE ropa:
-Fäärdiig!
-FÄRDIG!
-FÄÄÄÄÄRDIIIIIIIIG!

Sedan ringde min telefon med en ful signal som jag
tyckte var charmig någongång förut...long time ago.

Det var som att vara med om en mardröm som man inte vaknade ur.
Jag prövade alla tänkbara sätt och metoder utan framgång.

Nåväl efter ännu några bedrövelser fick lilla landa hos en mild
farmoder som stod och dekorerade påskris på trappan.

Nu är jag hemma. Vad bra!