Dag 159

Missionssafarin besökte skriban.
En av tjejerna höll en fantastisk
andakt vilken bl.a. innefattade att
böja knä vid stolen man satt på medan
hon spelade en underbar låt från cd.
Jag grät och blev väldigt berörd av
den stunden.

Åkte till läkaren på eftermiddagen.
Konstaterades att nu var min thyroxindos
för låg istället...
Kan ha samband med den värk jag haft.
Tillägg till mina cellvänner:
efter den 26.5 när ni bad för mej har jag
inte haft värk! Tack Jesus och cellen!

Åt stekt strömming hos m&p. Klappade små barn.
Vägde mej.

Bytte bil med maken och fick min trevliga
opel tillbaka.

Åkte till lägret.
Vi hade Kristens resa för alla 24 konfirmanderna.
Resan har en tendens att alltid dra ut på tiden.
Vi trodde den skulle ta 1 h men det tog 2,5 h innan
alla kommit till himlen.

Själv satt jag i himlen och spelade oavbrutet 2,5 h.
Fick faktist litet styva händer.
Prästen var också i himlen.
En i taget leddes så konfirm. in i himlen och fick sedan
sitta en stund i en gräddvit lädersoffa och se ut
över den fantastiska vyn som finns utanför fönstret
i klippans kyrka. Himmel, hav och en horisont.
Och två konfirmander som jagade en huggorm...
Dessa två sistnämnda hörde inte ihop med himlabilden.

Påvägen till himlen hade de frestats och frestaren lyckades
väldigt bra! Det var bara 3 ellr 4 pers. som inte föll för hans
lockande stämma...

Efteråt grillade vi och åt kvällsmål på stranden och hade
litet program. Mest bara var vi = skönt.
Sedan andakt i kyrkan.
Och så till sist kl.02 sov alla - unikt - men barnen var så
kaputt-slut.

Dagens dåliga tajming:

en gräsandsmor som valt att vandra över riksåttan med sina ungar.
Jag hann väja - men 2 av ungarna hade satt sig på vägen. Suck.